kärleken

jag är så jäkla glad som har en fästman (japp han är faktiskt det) som inte är bäst jämt. Han kan tom vara sämst ibland min karl, vilket är så jävla befriande. För han är ju bäst, han är min trygghet, min bästa vän min stora kärlek och min familj. Den bästa man kan tänka sig. Därför är det så skönt å veta att han är sämst ibland, för det betyder att jag också kan va det. Jag är inte bäst jämt, jag vill va men det är jag inte. Jag orkar inte alltid städa så ibland äre stökigt hemma hos oss. Jag orkar inte alltid träna så ibland ligger jag bara på soffan en hel kväll och gör inte nåt. Jag orkar inte alltid va världens bästa hundägare så ibland rastar jag hunden en snabbis på gården å går in igen. Det är okej, för min karl han är inte heller bäst jämt så han förstår. Jag är inte alltid glad, ibland är jag på svindåligt humör utan anledning. Jag har inget bra tålamod, så ofta blir jag irriterad alldeles för fort. Jag vill inte vara glad jämt, därför kan jag bli ledsen utan vidare anledning rätt ofta. Ibland är jag världens sämsta men det är okej. För min fästman är inte heller perfekt. Jag älskar han alla dagar i veckan precis som han är och jag är så lycklig som får va mitt sämsta jag tillsammans med min stora kärlek, min bästa kompis, min trygghet och min familj och veta att han älskar mig ändå och att det är okej.
RSS 2.0