Frihet
Publicerat 2014-04-27 08:23:07 i
Allmänt
En sak som jag har svårt för är när folk ska ta i mig å kramas å sånna typer av saker. Jag älskar å kramas med min sambo, eller mina hundar eller med mina syskonbarn eller osv. Men överlag är jag ingen kramig å närkontaktig person.Sen jag började få en mage som synd å det blev offentligt att jag har en bebis i magen så verkar folk tro att det är fritt fram å ta å känna som dom vill. Vet att dom flesta gravida upplever dethär och tycker det är mer eller mindre jobbigt. Jag tycker det är sjukt å jag blir verkligen obekväm som fan när nån gör det.
Det är fortfarande min kropp, min mage och min å Marcus bebis. Jag skulle gärna låta mina vänner känna om bebis sparkade när dom va med, om det var i en bekväm situation när det känns okej för mig. Men att folk lite random tar, petar å känner på magen tycker inte jag är okej. Tappar man nån typ av rättighet över sin kropp när man blir med barn så att det är fritt för vem som helst å ta å känna i en bäst dom vill utan å fråga först?Har hört flera st berätta att folk dom inte ens känner kommer fram å tar på deras mage?Jag tycker det är så jäkla konstigt!!!Fråga gärna först!!!
Störst av allt är kärleken
Publicerat 2014-04-16 06:35:27 i
Allmänt
Ibland blir jag så överväldigad av insikten om var jag är i livet just nu.Jag bor i hus, jag har mitt körkort, jag har en Fransk bulldog (min prins) och en Boxer, jag pluggar för att kunna komma vidare i livet och jag är sambo och förlovad med världens bästa!När jag tänker på vad Marcus har peppat mig till att åstadkomma, vad han har hjälpt mig att våga ta beslut om och vad han har gett mig så blir jag så överväldigad! Ibland har jag svårt å ta in allt, kärleken tar liksom aldrig slut! Livet hade kunnat varit bättre många gånger även för oss. Solen lyser inte varje dag, vi är inte miljonären och vi bråkar med varandra. Men dom små stunder saker är mindre bra försvinner in i allt fantastiskt i vårat liv som på nåt vis fortsätter att utveckla sig hela tiden. Jag inser att för 3 år sedan när vi blev tillsammans kunde jag säga att jag var kär. Idag vet jag vad det betyder, mitt liv innehåller så mycket kärlek nu att jag själv inte förstår hur den får plats.
Sen i början på Januari har livet tagit oss med stormsteg, overkligt att greppa. En liten bebis hade ganska oplanerat flyttat in i min mage och kärleken utvecklades ännu en gång.Igår var vi på ultraljudet och allt såg bra ut. Jag har fortfarande så svårt att förstå även fast jag känner bebis. Efter igår infann sig en lyckokänsla som jag inte vågat känna tidigare. Bebis mår bra, rör sig och har ett fungerande hjärta och att se sin kärlek titta på ultraljudskärmen å se hur han upplever det var en sån enorm känsla! Tillsammans har vi skapat ett liv, tillsammans förbereder vi oss för det och tillsammans upplever vi det. Att jag får uppleva allt med Marcus, min styrka, min trygghet och min kärlek, det är så oslagbart. Tillsammans gör vi dethär, Tillsammans, för 3 år sedan hade jag inte ens vågat drömma om ens hälften av dethär!Störst av allt är kärleken, Kärleken tar aldrig slut! ♡
Så var det dags
Publicerat 2014-04-06 08:48:00 i
Allmänt
