fullt upp!
Publicerat 2013-04-26 09:34:28 i
resultat v.14
Publicerat 2013-04-10 08:28:22 i
Börjar det bli tjatigt? Har några kg kvar till målet som är 50 blankt och för min egen motivations och mitt minnes skull kommer jag fortsätta uppdatera om dethär tills jag är klar :-) Nu kan det nog dröja längre mellan uppdateringarna om viktnedgången. Vi får tillträde till vårat hus på fredag och kommer börja renovera direkt. Så träninge kommer nog sättas lite på sidan den med även om vi ska försöka hinna med den oxå några gånger i veckan. Men jag komma uppdatera men kanske inte på dagen om 2 veckor. Istället blir det ju mer utrymme för hus och renoveringsuppdateringar!Resultatet då?vikt vid start:
vikt idag:
måtten:idag/startBröst 80cm/84cmmage 76,5cm/87,5cmrumpa 92cm/97cmpå frågan om jag är nöjd med resultatet är svaret nej, jag önskar ju givetvis att det gått så mycket snabbare. Men jag hoppas att mitt val att inte svälta ner mig i vikt utan äta bra och motionera mycket ger mig ett mer hållbart resultat när jag väl är klar.Snart äre dags för veckans 2a av 4a inbokade möten som jag har. Sen blire en snabbis på stan innan det är dags för träning och sen jobb. Så lite smink och lite lättfil och hallon kanske vore på sin plats. Trevlig onsdag hörrni!
panikångest
Publicerat 2013-04-09 07:59:00 i
Jag har haft panikångest sen jag var 20år och jag pratar själv väldigt sällan om det.Det går inte för någon som inte har haft panikångest eller levt nära någon med panikångest att förstå vad det innebär. Jag kan inte heller säga att jag förstår någon annans panikångest, för den är olika för alla.Jag förstår känslan dock, maktlösheten och uppgivenheten. Skulle jag kunna hjälpa en enda människa med panikångest att må bättre skulle min lycka vara gjord. För det är helvetet på jorden när man har det som värst, det äter en inifrån och man har ingenstans att ta vägen.Jag har lärt mig att hantera min ångest så pass mycket att jag idag kan säga att det är helt okej. Jag mår inte bra, för det finns alltid med i bakgrunden och jag känner av det jämt. Men det tar väldigt sällan över och "nära döden" upplevelserna kommer nästan aldrig längre.Jag har alltid försökt att göra allt trots dethär, även när det var som värst och jag verkligen mådde skit 24 timmar om dygnet. Jag berättade för mina vänner att "jag fått problem med panikångest" inge drama inget djupgående utan bara för att dom skulle va medveten om det ifall jag inte kunde kontrollera det och fick en attack när dom var med. Som tur är har jag aldrig fått det, jag har antingen lyckats kontrollera det eller känt i tid att det inte kommer gå och åkt hem.Jag har fått ordning på mina problem efter många om och men, genom att ta tag i sånt som bekymrar mig.Jag flyttade hemifrån, jag började jobba, jag gick till doktororn och kollade upp sånt jag var orolig för, jag började träna osv osv. Inget av dethär har hjälpt direkt, men sakta började jag må bättre och sen ungefär ett år tillbaka mår jag helt okej.Det är svårt med panikångest på så många vis, dels för att det kan komma när som helst. Man kan va med sina vänner på en shoppingtur och ha svinkul, pang så mår man svindåligt och dödskänslorna pressar på från alla håll.Dels för att det är väldigt svårt att förklara för någon vad som händer, varför det blir som det blir. Som sagt var har aldrig mina vänner behövt uppleva nå värre ångestanfall vilket jag är så glad för. Min sambo däremot har upplevt det, flera gånger. Det är hemskt att veta att man gör nån man älskar så orolig men samtidigt inte kunna stoppa det.Min sambo ska ha allt beröm man kan få, för han har varit så lugn, så duktig å så förstående dom gånger det har varit som värst.Jag önskar somsagt att jag kunde hjälpa alla, eller åtminstone någon. Man pratar inte om det, men håller sig undan när det är som värst och man skämms. I min vänkrets känner jag 4a st med panikångest problem, ändå pratar vi inte om det.Jag blev erbjuden att äta medicin i början vilket jag sa nej till. Jag har klarat mig utan vilket jag är väldigt glad för. Gör man inte det Ska man absolut prova Kbt och äta medicin. Ta den hjälp som erbjuds, ingen förtjänar å må så dåligt.Det jag vill säga med dethär inlägget är att det går visst att må bättre även om man inte tror det när man mår som sämst. Men tro mig det går visst.Idag har jag rätat ut mig själv och tagit tag i så många saker som jag aldrig trodde jag skulle våga, så när jag har klarat någon av dom sakerna kommer nästa "det går visst" inlägg, och då för nåt jag kan va stolt över.
