Det går visst, körkort!

Jag har alltid varit rädd av mig och inte vågat göra saker. Köra bil är en av dom saker jag totalt har vägrat att göra för att jag varit rädd.

Men tillslut förra året peppade (tvingade) min sambo mig tillslut å prova. Jag grät å grät å grät men det gick. Så jag bestämde mig för å försöka ta detdär jävla körkortet, fixade allt man behöver och i oktober förra året drog jag igång.

Sen dess har jag grinat och skrickit som ett barn att det aldrig kommer gå. Det har varit riktigt jobbigt och jag har verkligen kämpat så hårt med dethär. Jag ha varit rädd och arg och glad och ledsen och förväntansfull. Jag har tvivlat jag har hoppats och jag har trott både att det aldrig kommer gå och dethär fixar jag lätt.

Så igår, nästan 1år senare vare dags. Först teorin på förmiddagen och uppkörningen på eftermiddagen. Jag var inte så nervös faktiskt, teorin va jag inte orolig över för jag va verkligen väl förberedd. Godkänd med 61 rätt av 65, då kände jag mig väldigt lättad.

Sen var det 3timmars väntan kvar innan jag skulle köra upp. En uppvärmningslektion med min körskolelärare först sen var det dags. Vi dethär laget trodde jag att mina nerver skulle ha fått mig i upplösningstillstånd men jag var faktiskt lugn.

Min uppkörningskontrollant kom och jag förstod direkt att jag hade haft tur. Han va supertrevlig och jättesnäll.
Efter 30minuter rullade vi tillbaka in på trafikverket och jag parkerade. Jag hade gjort två missar och han förmodligen skulle kugga på det.

Men alla gudar va på min sida idag och han förbisåg dom missarna pga bristande information från honom. Där satt jag å fattade typ ingenting. En bit bort stod min karl å väntade med våran sprillans nya bil som han hämtat ut nån timme tidigare.







Men nu jävlar är körkortet mitt och jag är så jävla glad över det. Bättre sent än aldrig får man väl säga!!!

Sånt otroligt stort tack till min fästman, och min mamma som stått ut med mitt jävla grinande och skrikande och till min svärfar som alltid är lugnt själv och som hjälpt mig som tusan.
Plus att Din trafikskola i Härnösand ska ha världens största tack, utan dom hade det aldrig gått!!!

Så nu vet ni, det går visst även om man är världens fegis och tror att man inte kan, så jo det kan man visst!!!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0